Fastän det var väntat med ett “ja till gruvhelvetet” från kolonialist-regeringen var det ändå känslomässigt en chock att höra det. Den första reaktionen var att bli arg och besviken och ledsen över en sådan idioti. Men efter att ha delat sorgen med ens vänner kändes det bättre, eller i alla fall hanterbart. Så när den omedelbara chocken lagt sig övergick känslan till beslutsamhet och en lust att göra något – kampen fortsätter. Nu ännu vassare. Så vårt besked till nykolonialisterna är att, NEJ, det blir ingen gruva i Gállok. Gállok ska fortsätta vara en plats för människorna, renarna, älgarna, träden, fåglarna, vattnet och berget som det varit i tusentals år. Utan maskiner, lastbilar, gruvgiftdammar, gruvhål och kolonialistisk rovdrift.
Kampen fortsätter!
Aldrig en gruva i Gállok!